När det är som mörkast, en tid före och efter jul, når inte solstrålarna ända hit men nu är den här!
Från början av januari till de första dagarna i februari märks det stor skillnad.
Jag har haft Storklinten som riktmärke tills den dag solen nådde även till oss, vi bor ju liksom på "fel" sida av älven...
Här når solen till trädtopparna på vår sida och sedan har det gått fort, nu har vi solen här.
Inte så lång stund än men det går fortare och fortare. En härlig tid väntar!
Men det är kallt!
Det är länge sedan jag bloggade, det har varit mycket av lite av varje, men se, plötsligt så händer även det!
Jag kan hälsa till min kära kompis som brukar vara lite orolig och undra var jag håller hus att det är helt ok med mig och med oss!
Det finns många tillfällen jag hade kunnat skriva några rader om och vem vet, det kanske kommer lite retroaktivt.
Passar på att visa en present som mannen fick när han jubilerade för ett tag sedan.
Denna suspekta figur har hans kusin Bosse tillverkat och nu välkomnar den alla som kommer.
Om pappa hade funnits kvar i livet skulle han också ha jubilerat, inte mindre än 85 år skulle han ha fyllt. Det är 15 år sedan han lämnade oss, helt oväntat och alldeles för tidigt. Ljuset lyser lite extra för dig pappa!
Ska inte avsluta sorgligt utan med lite vinterfint från Åkerby.
Som sagt, solen visar sig allt längre stunder, snart är de fina vintervårdagarna här när vi kan åka skidor på isen...
Men nu ska jag göra mig redo för att kalasa med en kompis som också har fyllt år!
Ha det fint!
PS Gertie: Jag ska till huvustaden nästa helg.
Och om några veckor är det dags för Skåne. Längtar massor!