Kanelbullens dag

En del gör nästan vad som helst för att bli ihågkomna. Jag t ex, passar på att fylla år på Kanelbullens dag. Då är det lätt för alla som vill, och inte vill, att komma ihåg att det är nåt särskilt med denna dag. Förutom bullarna då... En och annan nöjer sig ju med bullarna förstås. 

Ett annat sätt är att vara med på Face book! Jag har länge värjt mig för Fb men när mannen började sitta och läsa vad våra barn "sa" gav jag upp. Vill hellre läsa själv. Och visst finns det mycket som är roligt med Fb. Jag har fått kontakt med många som jag annars inte hör av och vill man då fundera så kan man ju undra om det då är nödvändigt... Och mitt svar på det är att nej, det är inte nödvändigt men det kan ju vara roligt. So why not?  Och om man nu vill vara ganska säker på att i alla fall någon ser att man fyller år så har man satt ut födelsedatum. Det behöver man inte men det har jag. Det är dumt att chansa... 

På så sätt får man alltid några gratulationer, ibland från både när och fjärran.

Själv fick jag en extra rolig hälsning och den fick jag inte via Face book... Det var min barndomsvän Gertie som gjort ett specialinlägg i sin blogg! Hon har letat fram ett gammalt foto, jag har ingen aning om när kortet togs men tippar att kortet är sådär 50 år gammalt... Gerties blogg är en fotoblogg och innehåller massor med fina, intressanta foton. Och så jag då! 

Jag för sådär en 50 år sedan.
Fotograf? Jag har inget som helst minne av när denna bild är tagen...

  Jag fick också en fin höstblomma men för att se den får du klicka in till Gerties blogg.

Det är väl knappast någon som missat att jag befinner mig i Skåne och här är en present som jag fick: 

Vad tror ní det är i?

Jag har fått lite fler presenter men det tar vi en annan gång! Ska ju ha nåt mer att blogga om.

Tack för idag och tack alla ni som gratulerat! Jag har nu ett år till att lägga till meritlistan...