En av de absolut vackraste platserna i Dalarna, ja kanske i hela landet, är Tällberg. Valde jag boplats efter omgivningens vyer så bodde jag nog här.
En väldans massa hemslöjd fanns även här.
Ena svägerskan ville gärna hitta fint glas så vi spanade efter glashyttor. Det visade sig inte vara enkelt men skam den som ger sig! Vid en av våra utflykter hittade vi den!
Trots skylten var det stängt och mitt ressällskap förvandlades till fönstertittare!
Men så kom där en man och öppnade! Och han sa att detta var enda glashyttan i Dalarna, och vi som bara råkade passera! Svägerskan blev nöjd, någon liten dalaglassak följde med hem.
I en turistbroschyr hade vi läst om ett hantverksställe och vi körde iväg mitt ut i ingenmansland. Vägen var lång, smal, krokig i både sidled och höjdled, grusväg naturligtvis. Var säkra på att jag kört fel men se inte det. Till slut var vi framme vid målet. Men det var bara vi som var där... Ingen som tog emot och visade oss runt. Det fanns i alla fall en hel del roligt som vi kunde se alldeles på egen hand men ACK vad vi längtade efter en kaffekopp!
Vår färd gick nog hemåt mot soffan och sticken... Men vi hann nog stanna och få oss kaffe först!
Ja du, visst är det vackert i Tällberg...och ni verkar ha roat er kungligt, eller drottninglikt kanske det ska va´...
SvaraRaderaEn gång för hundra år sen hade jag ullkläder till försäljning i hemslöjden på bilden... som sagt, minst hundra måste det vara.
Ha det!