Privat och jobbmässigt har 2011 varit ett vanligt, bra år för min del. Jag, mannen, barn, svärdotter och barnbarn mår bra såvitt jag vet. Ett och annat skrämskott har dykt upp under året bland syskon, svägerskor och svågrar och deras familjer men det har, peppar, peppar, slutat bra. Så har jag mina nära vänner som jag är väldigt rädd om och de har stått ut med mig ännu ett år! Att också ha de allra bästa kollegor och ett jobb jag verkligen trivs med bidrar till att åren svischar förbi i en allt snabbare takt.
En pärla jag tar med mig från året är att jag äntligen åkte till huvudstaden och kollade in var min kusin flyttat och så hälsade jag på min kära barndomskamrat Gertie och hennes Johan. Det där med barndomskamrat är roligt, vi har inte särskilt mycket kontakt till vardags, även om det blivit mer i och med ömsesidig bloggkontakt, men det är så lättsamt att träffas och tiden som gått mellan kontakterna finns liksom inte.
Oj vad det är värdefullt med vänner! Och hit räknas även en och annan bloggvän numera, tiderna förändras, vem anade att vi skulle ha virtuella vänner som känns som på riktigt... På kylskåpet har jag en artikel med rubriken "Visst hade du rätt farmor" och den handlar om en farmor som inväntar slutet och säger till sitt barnbarn att hon sörjer att hon inte hann med att lära sig datorn.. Så där fick jag något mer att glädja mig över! Jag har hunnit med att lära mig datorn.
Andra, ständigt glänsande pärlor är de små krabaterna i Skåne och de möten jag haft med dem! Nu är Emil så stor så även han kan visa att han vill ha telefon- eller datakontakt och leendet när han ser mig värmer farmorhjärtat! Det gäller att ta vara på stunderna!
Nu ska jag inte bli mer långrandig, ingen orkar läsa ändå... Ha en finfin kväll!
